Halsfluss – Valross, 1 – 0

Efter andra natten utan sömn bestämde jag mig att mitt trogna immunförsvar faktiskt inte rår på de här belgiska superstreptokockerna. Jag erkände mig förlorare och knatade iväg till doktorn i morse och hade det stora nöjet att få sitta och vänta i typ en och en halv timme. Sekreteraren tyckte att jag pratade bra tyska, men det verkade lite som läkaren ville öva sig lite, så han insisterade på att prata knagglig engelska. Han tittade mig i halsen i sisådär en sekund och sa: “That looks like it hurts!” Pappersarbetet gick oväntat smidigt. Jag behövde visa legitimation och det där blåa kortet från försäkringskassan och så var det klart. Inte ens en kråka behövde jag skriva.

Doktorn skrev ut lite paracetamol mot mina halsamputationstankar, nån slags antibiotika mot den belgiska invasionen och något som hette Tonsil-lol att tvätta ur halsen med. Trött och sjuk var jag, men jag var inte för trött och sjuk för att se det komiska i det namnet. Bästa smärtlindringen den här morgonen var nog ändå apoteksbiträdet, det sved inte i ögonen att titta på henne precis.

Det blir inte så mycket mer än såhär idag, jag ville mest gnälla av mig lite. Hoppas att ni har det bättre än mig!
//Valross – bleh

——————————————————-

Now after the second night in a row without any sleep I accepted the fact that my trusted immune system just couldn’t cope with thiese Belgian super streptococcus bacteria. I announced myself a loser and shambled away to the doctor this morning. Spent about one and a half hour in the waiting room. The receptionist thought I spoke good German, but it seemed like the doctor wanted to practice, so he insisted on speaking English eventhough I think it would have been smoother for both of us if we kept to German. He looked me in the throat for about a second and then said: “That looks like it hurts!” The paperwork went surprisingly smooth; I had to show ID and this blue health insurance card from Sweden, and that was all! Didn’t even have to sign anything.

The doctor prescribed some paracetamol for my thoughts about throat amputation, some kind of antibiotics for the Belgian invasion and something called Tonsil-lol for gurgling. I was tired and ill, but I wasn’t tired and ill enough to not appreciate the humor in the name of that stuff. Best pain relief I had this morning was however not some pill, but rather the pharmacist bringing me the pills. Almost made me forget I was ill for a few minutes :)

I won’t write much more than this today, I mostly wanted to complain and feel sorry for myself :) Hope you are having a better time than me!

//Valross – bleh

This entry was posted in English, facebook, svenska. Bookmark the permalink.

Comments are closed.